Det här är radon

Radon är en osynlig och luktfri radioaktiv gas som bildas när det radioaktiva grundämnet radium sönderfaller. När gasen i sin tur sönderfaller bildas så kallade radondöttrar, som är radioaktiva metallatomer. Radondöttrarna fastnar på damm som vi andas in och kommer på så sätt ner i lungorna.

Radonhalten mäts i enheten Becquerel per kubikmeter inomhusluft (Bq/m3). 1 Bq/m3 innebär att en atom sönderfaller per sekund i varje kubikmeter luft.

De gräns- och riktvärden som finns för radon och andra naturligt förekommande ädelgaser har fastställts i samråd mellan olika berörda myndigheter. Gränsvärden, som är bindande, finns till exempel i Boverkets byggregler och Livsmedelsverkets dricksvattenföreskrifter.(pdf) Riktvärden hittar du exempel i Socialstyrelsens allmänna råd (pdf) om radon i inomhusluft.

Här finns radon
Radon finns överallt – i mark, luft och vatten.

Radon i bostäder kan komma från tre olika källor:

• Marken under och runt om huset
• Byggnadsmaterialet
• Vatten som används i hushållet

Marken
Marken är den vanligaste radonkällan. Många kommuner har undersökt radonsituationen. Kontakta hälso- och miljökontoret eller motsvarande hos din kommun för mer detaljerad information.

Läs mer – Så mäter du radon
Läs mer – Så tar du bort radon

Byggnadsmaterial
Alla byggnadsmaterial som är baserade på sten (till exempel betong, tegel, lättbetong) innehåller radium och avger därför radon. Normalt är radiumhalten så liten att radonavgången är betydelselös, men det finns undantag. Ett sådant är alunskifferbaserad lättbetong, så kallad blåbetong, som användes från 1929 till slutet av 1970-talet. Blåbetong i både ytter- och innerväggar samt bjälklag kan ge radongashalter uppåt 1 000 Bq/m3, när luftväxlingen är dålig. I dag tillverkas inte byggnadsmaterial med så hög radiumhalt att det skulle kunna utgöra någon nämnvärd radonrisk.

Vatten
Det är ovanligt med höga radonhalter i kommunalt hushållsvatten. Men vatten från bergborrade brunnar eller från kallkällor kan innehålla radon. Vatten som innehåller mer än 100 Bq/l klassas som tjänligt med anmärkning och vid mer än 1 000 Bq/l bedöms vattnet vara otjänligt för användning som livsmedel. Förhöjda halter av radon i dricksvatten kan vara ett tecken på att radonhalten inomhus är förhöjd. Man bör därför alltid mäta radon i inomhusluft om man upptäcker förhöjda radonhalter i vattnet.

När radonhaltigt vatten tappas upp eller används i tvätt- eller diskmaskiner avgår en stor del av radonet till inomhusluften. En tumregel säger att en radonhalt i vatten på 1 000 Bq/l ger ett tillskott på cirka 100 Bq/m3 till inomhusluften. Riskerna med att dricka radonhaltigt vatten är små. Radon som man dricker tas upp i magsäcken och transporteras ut i kroppen. Den största delen andas man ut inom en timme.

Åtgärder för att sänka radonhalten i fritidsbostadens vatten är sällan nödvändiga om man vistas i huset kortare perioder.

Läs mer om gräns- och riktvärden samt Livsmedelsverkets (pdf) och Strålsäkerhetsmyndighetens webbplatser.

Lättläst

Tipsa en vän

Utskrift